Det här är nog den godaste (och onyttigaste!) kladdkakan jag vet. I det här hushållet går den ibland under namnet PMS-tårtan. Och det säger ju egentligen allt.

Det här behöver du:
200 g smör
200 g mörk choklad
1 ½ dl farinsocker
1 ½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl
4 ägg

Och såhär gör du:
Smält smöret tillsammans med den mörka chokladen i en kastrull på svag värme. Vispa äggen i en bunke och rör ner strösocker, farinsocker, vaniljsocker, bakpulver och vetemjöl. Blanda i det smälta smöret och chokladen.

Klä insidan av en bakform med aluminiumfolie. Se till att hela bakformens insida är täckt, och vik folien över formens kant. Smörj sedan folien med en klick smör.

Häll smeten i formen och grädda i ugnen i 175 grader i ca 30 minuter. Ta sedan ut kakan och låt den stå i frysen tills den är stadig. När kakan är hanterbar vänder du den upp och ned på en skärbräda, pillar bort aluminiumfolien, vänder kakan rätt och lägger den på ett fat. Ta-da!

Ps. Du bör förvara kladdkakan i kylskåpet, annars smälter den bort!


A recipie for mudcake.

Världens finaste skor är numera mina. De där skorna som har precis allt. Handmålade blommor på midnattsblå sammet. Öppen tå, t-slejf och guldiga spännen. Bokstäver på innersulorna i charmigt 70-talstypsnitt. Nyckelpiga.

Nu är det egentligen bara en sak som saknas. Ett bra balanssinne.


My new vintage shoes.

"Varje gång blir nätterna mörka helt oförmärkt. Någon kväll i augusti gör man sig ett ärende utomhus och plötsligt är allting kolmörkt, en stor varm svart tystnad omkring huset. Det är fortfarande sommar men den lever inte längre, den har stannat av utan att vissna och hösten är inte färdig att komma. Det finns inga stjärnor än, bara mörker."

Ur Sommarboken av Tove Jansson. Fotografier tagna av min allra käraste syster, Linnea Sandgren.
Snart är hösten här på riktigt. Och jag har svårt att somna om nätterna för månen lyser upp mitt sovrum. Jag städar, pysslar och organiserar. Går igenom vartenda skrymsle och vrå. Tänker att om jag bara får ordning på utsidan så kanske jag skulle kunna få ordning på insidan också. Lägger allt i prydliga, färgkoordinerade högar. Skriver långa listor att bocka av. Längtar efter rödgula lövverk, grova kängor och varm choklad.



About that time between summer and fall. Photos taken by my sister, Linnea Sandgren.

Visst kommer ni ihåg när jag visade er de finaste omslagen i min samling med gamla Femina-tidningar? Då sparade jag ändå det allra finaste till sist. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som jag tycker så mycket om med det här omslaget. Kanske är det de återkommande röda tonerna, den perfekta makeupen eller den guldiga läppstiftshylsan. Hur som helst tycker jag det är rätt så fantastiskt.


Yet another favorite cover of my old Femina-magazines from the 1950's.

Vad passar egentligen bättre att kånka böcker och andra livsnödvändigheter i än en tygväska med färgsprakande mumintryck? Ingenting. Absolut ingenting. Och om någon undrar så införskaffades väskan på Lindex för en struntsumma för ett tag sedan. Finfint. 

Ps. Jag har insett att förra inlägget kanske var något förvirrande. Men eftersom jag egentligen inte har någon större lust att gå närmare in på saken just nu, så låter jag bli. Tack till er som tog er tiden att skriva några ord i alla fall. Det värmde.



My new tote bag.

Idag skulle jag egentligen befunnit mig i en helt annan del av Sverige. I en liten stuga. I en liten stad. Idag skulle det ha varit min första dag på en skola som jag så hemskt gärna vill studera på. Men istället sitter jag här med mitt gamla duntäcke virat så många varv det bara går runt mig. Raggsockor på fötterna. Vemod i bröstkorgen. Egentligen så vet jag att det inte är hopplöst. Att det faktiskt finns andra alternativ. Andra möjligheter. Men just nu känner jag mig mest trasig. Och det tror jag att jag behöver göra, i alla fall i ett ögonblick eller två. Kanske tre.

Nu vet jag i alla fall att jag kan. Om jag bara vill. Av de fyra skolor jag sökte till kom jag in på studs på två och blev kallad till intervju till de resterande. Och det känns rätt så bra. Att vara önskvärd. Då kan jag ju inte vara inne på helt fel spår trots allt.

Nu ska jag samla kraft. Försöka att inte vara så hård mot mig själv. Syssla med saker jag tycker är roligt. Låta bli att fundera för mycket.

Och andas.


About disappointments, heartache, and the importance to breath.

Bilder från en väldigt försenad födelsedagsmiddag. Risotto med basilika och körsbärstomater. Sallad med selleri och zucchini. Och glasstårta med citron- och blåbärsglass och marängbotten. Och så en skvätt vin på det. Eller ja, till det.


Pictures from my birthday dinner (a few weeks ago).

Jag tycker om att hänga upp fina saker på väggarna i mitt rum. Och fast jag försöker begränsa mig blir det oftast hur mycket saker som helst till slut. Speglar, vykort, klänningar, fotografier, pappersfjärilar, tavlor, vackra vintageunderkläder och planscher. Det här är i alla fall mina favoritväggprydnader. En drös gamla ramar som trängs ovanför min säng, och en plansch från Berlin ovanför mitt skrivbord. Med finaste Las dos Fridas.



On my bedroom walls.