Jag har alltid älskat sagor. När jag var liten var jag en riktig läslus, och jag satt hellre och läste än att leka kuddkrig eller kull. Jag läste på rasterna, läste på lektionerna, läste på vägen hem, läste hela tiden.

Jag minns då de hade en sommarlovstävlig på det lokala biblioteket för barn och ungdomar som hette sommarboken. Man fick ett häfte där man skulle fylla i fem böcker som man hade läst under sommaren, och skriva en kort recension om en av dem. Jag vet inte hur många gånger jag fick gå tillbaka och be om ett nytt häfte, för att mitt gamla var slut. Efter ett tag fick jag börja kopiera häftena i skolkopiatorn och skriva ut flera stycken i taget, för tanterna på biblioteket hade ont om papper. Sa de.
 
På prisutdelardagen var jag jättespänd. För varje fem böcker man hade läst skulle man få fem nya. Helt gratis! Jag hade räknat ut att jag skulle få med mig hela 35 böcker hem (fast jag egentligen hade läst 37), och jag var säker på att de skulle räcka fram till jul. Åtminstone. Men jag fick bara 10 tunna pocket böcker med mig hem. De hade inte fler, sa de. Bibliotekstanterna anordnade sommarbokstävlingen flera år i rad, men jag deltog inte något mer. Jag kände mig lurad.

I högstadiet var jag den där flickan som satt längst bak i klassrummet och gömde en sliten pocketbok i NO-boken när vi skulle läsa något kapitel om friktion eller andra tråkigheter. För mig spelade allt det där ingen roll. Men hur det gick för Garion i Sagan om Belgarion var så viktigt att jag låg och läste sent inpå nätterna.

Jag läser inte lika ofta längre. Någonstans i slutet av högstadiet avtog läslusten. Lusten till det mesta avtog nog när jag tänker efter. Och jag saknar det. Jag saknar att vara flickan som sitter och läser på pendeltåget eller busshållsplatsen. Att vara hon som spenderar halva sitt liv bland dammiga böcker på biblioteket.
Men jag ska nog hitta henne igen. Det ska jag.


Bilderna är från en av mina favoritböcker från min barndom. Allrakäraste Syster är skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Hans Arnold.

Förresten. Följ min blogg med bloggkoll, vettja.








The images are from on of my favourite books from my childhood. Most beloved sister is written by Astrid Lindgren and illustrated by Hans Arnold.

Jag är så kär i min nya scarf med tjusiga damer i klockhattar på. Riktiga höstfärger, brunt och orange. Köpt i Karins fina webbshop Lily of the Valley. Jag hittar alltid något när jag tittar in där.

Söta Karin bloggar förresten tillsammans med sin vän Åsa. Läs här!




My new scarf from Lily of the Valley.

Det börjar bli kallt nu. På riktigt. Att gå hem från pendeltåget en kväll i en tunn vårjacka är inte det roligaste.
Men det är så svårt det där med vinterjackor. Jag hittar inga nyproducerade som passar, då de alla är så... moderna helt enkelt. Eller på tok för dyra. Och när jag hittar någon på second hand har de oftast pälskragar. Vilket känns helt fel.

Jag tycker om den glamourösa 40-50 tals stilen med något vippiga kappor i tjocka ullmaterial och med en fluffig pälskrage till, men jag skulle aldrig kunna bära äkta päls. Det går bara inte, det är någonting som tar emot bara jag tänker på det. Det liksom vrider sig i magen.


(klicka här för förstorning)

Funderade på att sy en egen ett tag, men har kommit fram till att det förmodligen kommer ha blivit iskall vinter innan jag fått ändan ur och har en färdigsydd kappa i händerna. Nej, jag måste hitta en nu. Bums, ögonaböj. Får genomsöka Ebay.

Förresten. Jag kommer nog inte ha så mycket tid till bloggen den här veckan. Min syster är här, och jag vill umgås så mycket jag bara kan med henne innan hon åker iväg igen. För att kompensera min frånvaro så får ni se en massa fina bilder från Femina år 1954, på Vinterns Kappmode. Enjoy!










Some vintage inspiration from my old Femina magazines. Winter fashion 1954.

Dem här fick följa med mig hem igår. Skor var nog det sista jag behövde, men de var ju så fina! Och så var de ju billiga också. 75 riksdaler. Det tycker jag att dem var värda.





My new pair of shoes. Just couldn't resist them! Fortunately, they were cheap, 75 SEK.

Tisdagar är rätt så tråkiga egentligen. Men för att göra dem lite roligare kan man ju alltid baka vridna baguetter och lyssna på Edith Piaf!

De här baguetterna är superenkla att baka, se bara till att du har gott om tid på dig då de ska jäsa väldigt länge. Men de blir riktigt goda och passar bra till de flesta middagsmålen, perfekt till bufféer.



Smula ned ett halvt paket jäst i en bunke (jag använder en gammal bakmaskin, men vanlig bunke och en elvisp med degkrokar går också bra), strö på 2 tsk salt och rör ut jästen i en halv dl ljummet vatten. Häll sedan på 5,5 dl ljummet vatten till.



Rör i 1,3 liter vetemjöl, täck sedan bunken med en kökshandduk och låt degen jäsa i två timmar.

Medan degen jäser kan du ju passa på att diska...

När degen väl jäst färdigt sätter du ugnen på 250 grader och smörjer en bakplåt.

Häll ut den jästa degen på ett väl mjölat bakbord. Knåda den inte, det är det som är hemligheten med det här brödet!

Skär istället degen i tre delar och bara forma eller "fös" ihop degbitarna till avlånga baguetter. Mjöla sedan de utbakade bröden lite lätt, vrid dem i "spiral" och lägg dem på den smorda plåten. Skär skåror i dem med en vass kniv.

Låt dem nu ligga under en kökshandduk och jäsa i ytterligare 10-15 minuter.

Grädda sedan baugetterna i den starka ungsvärmen i ca 15 minuter. Sänk sedan värmen till 150 grader och grädda dem i ännu 15-20 minuter.



Voilá!


Today I baked some baguettes and listened to Edith Piaf.

Jag har äntligen hittat ett kamerastativ (min farfars fars, som väger bly), så nu har jag förevigat att jag såg ut så här idag när vi åkte till Ikea. Inte världens roligaste bakgrund kanske, men det är så det ser ut hemma hos mig just nu. Stökigt, överallt. Storstädning pågår, och som alltid när jag storstädar så tar det lång tid. Jag går igenom vartenda låda, vartenda skrymsle och vrå. Och först blir det jätte rörigt, för att jag drar fram alla saker jag inte ens visste att jag hade. Men sen, efter några dagar, då blir allt skinande rent.
Hoppas jag.

Blommig blus, Ebay. Benettontröja, second hand. Glasögon, traderafynd. Ullbyxor, deadstock från 50-talet. Sockor, Twilfit. Pojkskor, second hand. Böckerna i min hand, souvenirer från Italien.

Älskart!




This is what I wore today when I went to Ikea. You've gotta love the background, a glimpse of my untidy home.

Wearing: Blouse, Ebay. Sweater, second hand. Glasses, tradera. 50's pants, deadstock. Socks, Twilfit. Shoes, second hand. Books in my hand, souvenirs from Italy.

Love it!

Jag är grymt avis på den här tjejen. Varför? För att finare jacka finns nog inte. Åh.


I want her jacket. Isn't it beautiful?

Idag blev det höst på riktigt, och det med besked. Vissa stunder trodde jag att hela huset skulle blåsa omkull. Då kramade jag lite extra hårt i min tekopp och skruvade upp volymen på tv:n. Jag tycker inte om när det blåser.

Jag spenderade i alla fall denna blåsiga Söndag med att se på film. Mona Lisas Leende, närmare bestämt. Den är sådär lagom fin. Jag sitter och småler igenom hela filmen. Och i vinter vill jag se ut precis som flickorna i filmen. Små nätta koftor, grova kängor och långa halsdukar i mustiga färger. Jag blir dessutom grymt sugen på att klippa en alldeles för kort hellugg, som söta Connie har. Men det jag tror inte jag vågar.








Today the weather was horrible, so I stayed in all day long and watched Mona Lisas Smile. I want to look like Connie this winter, with her cute haircut and fitted cardigans. But I think I'm too cowardly for such a short bang.

Jag har köpt ett par Dr Martens. Sådär slitna och älskade som ett par Dr Martens ska vara. Jag blir så sjukt nostalgisk när jag har på mig de här skorna. De får mig att tänka tillbaka på högstadiet, då jag gick om kring i svarta, urtvättade kläder och mina Dr Martens som var minst en storlek för stora. De satt så löst att jag var tvungen att ha två par raggsockor i för att de inte skulle trilla av när jag sprang till bussen på mornarna. Men jag stod stadigt på marken. Och det planerar jag att göra den här vintern också. Nu med rätt storlek på kängorna. Fast de ser lite komiska ut i storlek 36.

Som ett par väldigt små clownskor.


My new shoes, a pair of worn out Dr Martens. I feel very nostalgic while wearing them. Like i'm 14 years old again, wandering through the corridors of my old school, listening to The Cure in my large headphones.