Om vem jag är

Jag är rädd för att ta steget ut i vuxenvärlden. Jag har lätt för att drömma mig bort, och har ofta svårt att skilja på dröm och verklighet. När ingen ser på dricker jag mjölk direkt ur förpackningen. När jag var liten och mamma och jag kom för sent till dagis brukade jag gå in och ställa mig i mitten av samlingsrummet och säga "Nu är jag här, så nu kan vi börja!". Jag har ingen aning om vad jag ska göra i framtiden och det skrämmer mig. Jag brukar säga att jag hatar att mina fötter är så små som de är, men egentligen tycker jag de är rätt så fina. Jag har alltid varit fascinerad av döden och är rätt så morbid av mig. Jag tycker bättre om kakdegen än de färdiga kakorna. Jag har aldrig varit kär, sådär pirr-i-magen-vill-bara-vara-med-dig-och-aldrig-någon-annan som folk i min omgivning kan vara (kanske är jag bara en väldigt känslokall människa?). Jag tycker spindlar är fina, speciellt de stora och lurviga. Jag älskar att åka tåg på natten.

Vem jag är, och varför, kan jag nog inte riktigt svara på. För att vara helt ärlig så tror jag inte att jag riktigt vet det ännu. Bilden jag har av mig själv är så sällan lik den som andra har av mig. Kanske är det meningen att det ska vara så. Vad vet jag.

Om den viktigaste personen i världen

Oj. Det är nog för stort för min lilla blogg. Men en person jag saknar väldigt mycket just nu är syster yster.
Vi var oskiljaktiga när vi var yngre, och jag är så ovan med att inte ha henne här hos mig.

Om att gå på lina

Nej, jag kan inte gå på lina. Jag har nog världens sämsta ballans, är jag rädd.

Om att bli brevvänner

Ja, gärna! Det finns inget som muntrar upp en så bra som ett fint litet brev i lådan, långt som kort.

Om favoriter

Puderrosa. Svart. Midnattsblått. Mina favoritfilmer hittar du här.

Om bakgrundsmusiken på bloggen

Pianostycket som spelades här på bloggen förut var från Amelie från Montmartre och hette Comptine D'Un Autre Ete (skriven av Yann Tiersen).

Om att byta vegetariska recept med varandra

Jag är, tro det eller ej, rätt så sämst på det där med matlagning. Det är ju så mycket roligare att baka!
Men några bra recept ska jag nog kunna hitta i mina gömmor. Om du har något du vill dela med dig av så tackar jag och tar emot!

Om läppstift

Läppstiftet kommer från Maybelline (Passion Red, heter nyansen), det där med den tjusiga röda hylsan som Elin tipsade om förut. Köpte det på impuls och har väl använt det två, tre gånger. Tycker att det är fasligt tjusigt, men jag är nog lite för feg för läppstift egentligen (och så är det ju så opraktiskt om man vill pussas!).

Om klädstil

Att använda kläder som ett sätt att uttrycka mig, som en sorts ventil för kreativiteten, har alltid varit viktigt för mig. När jag var en liten trasig punkare såväl som i tyllkjol och söta koftor. Hur länge jag har haft den stilen jag har nu är svårt att säga, då stil är någonting som stegvis utvecklas. Men jag började väl intressera mig för äldre mode för ungefär ett år sedan, och slukar numera allt som har med sent 1800-tal till mitten av 1900-talet att göra.

Om skolan

När jag var yngre var jag en duktig flicka. Samhällets våtdröm om hur en ung tjej ska vara. Lugn och stillsam, effektiv som en liten myra. Men det håller inte i längden. Man orkar inte. Och ju äldre jag blev desto svårare hade jag att anpassa mig efter de mallar som skolan anser är rätt och riktigt. Normalt.
Det tog lång tid innan jag insåg att det var okej. Det var okej att inte vara som alla andra. Det var okej att inte passa in i mallen. Att man faktiskt inte behöver karva och kapa och vända och vrida, omforma sig för att passa in i den där mallen. Det är okej att vara den man är. Det var en sån otrolig lättnad för mig när jag insåg det där. Som om någon lyfte den stora sten som tyngt mitt hjärta och sa "Låt mig bära den här åt dig. En stund, för alltid. Det är du som bestämmer.".

Förmodligen kommer jag att börja studera igen. Någon gång. Men på mina villkor. Och för att jag väljer det.

Om framtiden

Jag har ingen aning. Skrämmande? Ja.