I don't do too much talking these days
Jag är lite suddig i kanterna för tillfället. Har svårt att se vart jag själv slutar och resten av världen börjar. Trots att gränsen mellan de två aldrig har varit skarpare än nu. Men i spegeln syns bara en blek, diffus fläck som inte riktigt vet vart den hör hemma. Som irrar runt i någon slags mittemellanvärld.
Jag räknar minuter, glömmer bort att andas.
Men. Ni är bra fina som tittar in här och skriver kommentarer trots att jag är tyst. Och när orken hittar tillbaka till mig så har jag så mycket att visa er. Vänta ni bara. ♥
About counting minutes, and forgetting to breath.
These days I seem to think a lot. About the things that I forgot to do.
Jag känner lite likadant för tillfället.
jag har varit där jag med, kämpa på fina!
finns kvar & andas.
Kram Kram!
Hoppas att du mår bättre snart! (Du har finaste bloggen så det blir trevligt när du hittar tillbaka)
detta må vara en klyscha men jag vill att du ska veta. Du är inte ensam. Trots att jag inte känner dig mer än genom ditt skrivande, så finns jag,vi alla som är runt omkring.
stor kram!
Finns alltid kvar! ♥
Drick varm choklad och kämpa på!
Vilken fin blogg du har. Den piffade upp min grå vardag i alla fall. Tack för den. Länkar genast. Ta hand om dig!
Ta den tid du behöver, man får känna sig suddig ibland och det går över. Lovar.
Jag känner igen mig, det är inte lätt. Kramar och hoppas du hittar någon slags balans och lär dig andas igen!
Hej. Ida heter jag, en dagdrömmare i rosiga klänningar och trassligt hår med allt för många tankar som snurrar runt, runt i huvudet. Jag är förtjust i vemodig musik, fräknar, konst, doften av gamla böcker, kaniner, svartvita filmer, blåbär, vintageklänningar och sagor.
