Hoppas att ni har haft en fin helg. Eller förskräcklig kanske man bör säga, det är ju trots allt Halloween. Själv har jag fyllt helgen med många fantastiska Tim Burton-filmer, bland annat det sex minuter långa konstverket Vincent.

Kortfilmen handlar om Vincent Malloy, en sjuårig pojke som tror sig vara skräckskådespelaren Vincent Price, och förlorar sig i makabra dagdrömmar. Hela filmen rimmar och är ungefär såhär förfärligt fin:


“To escape the madness he reached for the door, but fell limp and lifeless down on the floor. His voice was soft and very slow, as he quoted The Raven from Edgar Allan Poe:

And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!”
Kika på filmen här. Det är en utmärkt söndagskvällssyssla!


Stills from the movie Vincent by Tim Burton.

Att jag tycker om muminböckerna är nog något som ni alla vet om vid det här laget. Och för ett tag sedan klickade jag hem den allra första sagoboken om mumintrollen, nämligen Småtrollen och den stora översvämningen. I den kan man läsa om hur det hela började, om dagen då Mumintrollet och Muminmamman träffar Sniff för första gången, om en försvunnen Muminpappa och om ett nybyggt hus i en mycket vacker liten dal. Även om sagan i sig är sådär mysig och trevlig som alla muminböckerna är, så är det illustrationerna som jag tycker allra bäst om. Små bilder på varje sida av översvämmade skogar, vingliga repstegar och långnosade mumintroll. Låt oss kika lite:


Hur fint som helst, eller hur?


About the book The Moomins and the Great Flood by Tove Jansson.

Det var ju ett tag sedan jag visade er någonting som jag har ritat. Så idag bestämde jag mig för att skanna in några sidor ur min anteckningsbok. Och visa upp hur det kan se ut när jag använder mig blyerts istället för tuschpennor. Och tja, det var väl allt jag hade att bjuda på ikväll.

Puss hej.


Some drawings from my sketchbook.

Ja, ni läste rätt. För dem som vill tjuvstarta julen lite utan att ta fram adventsljusstakar eller dricka glögg i förtid passar den här mjuka pepparkakan perfekt. Den är saftig och kryddig och gör sig extra bra ihop med en kopp av Indiskas yogite.

Det här behöver du:
100 g smör
2 ägg
2,5 dl strösocker
1,5 dl crème fraiche
1 dl lingonsylt (inte för söt, helst rårörd)
1,5 tsk malen ingefära
1,5 tsk malda nejlikor
1,5 tsk kardemumma
2 tsk kanel
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat

Och såhär gör du:
Smält smöret i en kastrull och låt det svalna något medans du vispar ägg och socker i en bunke så att det blir vitt och pösigt. Blanda sedan i crème fraiche, lingonsylt och det smälta smöret. Tillsätt kryddorna. Blanda mjöl och bikarbonat och vispa ned det i smeten. Efter det häller du smeten i en smord och bröad form som rymmer ungefär 1,5 liter. Sätt ugnen på 200 grader och grädda kakan i cirka 40 minuter.

Lätt som en plätt!


A recipe for cake!

Måndagar har aldrig varit någon favoritveckodag för min del. Trista, gråa nuärhelgenslut-dagar. Därför brukar jag försöka hinna med så många tråkiga saker som möjligt på måndagar. Som att städa, exempelvis. Så att man får allt det där tråkiga överstökat, och resten av veckan har alla möjligheter i världen att bli fantastiskt fin. Fast lite trevligare blir ju städningen med nyfiket kaninsällskap. Även fast han mest är i vägen när han springer runt på sängen samtidigt som man försöker bädda den.

Hursomhelst. Stilige Oscar har fått flytta upp på väggen tillsammans med de andra tavlorna. Han verkar stormtrivas.

Men vem skulle inte det i sådant tjusigt sällskap? På en utriven sida ur en gammal Femina-tidning som var utom all räddning skådas Brigitte i ”Höstens sötaste skuttklänning”. Jag tycker det ordet är så himla fint. Skuttklänning.

De finaste kragarna hänger likt en ridå på teakspegeln. Tack vare dem har många tråkiga tröjor räddats från sitt grymma öde (närmare bestämt soptunnan).

Jag skulle gärna vilja visa er hela mitt rum, istället för små glimtar av det då och då. Men mitt i rummet står ett stort linneskåp som är målat i en färg som skär sig så hemskt mot allt annat. Under den där färgen skymtar man teakfaner, som jag väldigt gärna skulle vilja få fram igen, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga utan att skada den tunna faneren. Kanske har ni några tips eller erfarenheter att dela med er av?

Kramkalas.


Today I cleaned my room, and Mr. Muffin kept me company.

Såhär blev vantarna som jag har pysslat med den senaste tiden. Jag är faktiskt riktigt nöjd. Inte för att vantarna i sig är särskilt fantastiska, utan för att jag blev färdig med dem. Istället för att uttråkat kasta dem åt sidan efter en och en halv vante. Sådär som det brukar sluta när jag virkar något. Dessutom tror jag att den gröna färgen kommer att bli riktigt fin till min lila kappa. Så nu funderar jag på att virka en matchande basker också. Det kan ju inte vara så himla svårt.

Vill du också virka ett par vantar så hittar du en superenkel beskrivning här. Mycket bättre än mina oförståeliga minnesanteckningar.

Puss hej.


A pair of mittens that I have crocheted (and some notes).

Jag har inte gått upp i rök, jag lovar. Jag har bara haft fullt upp med att virka vantar, promenera i skogen, äta kantarellsmörgåsar, besöka läkaren, streckläsa böcker och lyssna på regnet som smattrar mot fönstret. Och andra vardagliga saker.

Vi hörs snart igen. Tummis.


Sorry for the absence, but I've been busy crocheting mittens, visiting the doctor, reading books and walking in the woods.