Alla dem andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig
Besvikelsen när man slår upp dagens morgontidning på köksbordet är stor. Att allt för många röstar efter plånbokens djup istället för hjärtats är svårt att missa. Och att så pass många har röstat på ett parti som påstår att människor med invandrarbakgrund är våldtäktsmän som kommer till Sverige för att stjäla julafton är för mig obegripligt. Helt obegripligt.
Idag går jag omkring med en stor klump i magen och en stark känsla av obehag i bröstkorgen. Och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Last night, when we had our Swedish election, something horrible happened. An anti-immigration party with new Nazi roots got seats in the Swedish Parliament.
Fyra år till med en regering som inte tänker på människors bästa, utan bara på pengar. Med ett rasistisk parti som vågmästare i riksdagen. Jag kan knappt tro att det är sant. Vart är Sverige på väg?
Vi är många med samma klump i magen idag. Jag försöker hålla hoppet uppe, att det kommer att komma något riktigt bra ur det här till slut.
världen är så läskig just nu. jag vill bara gömma mig.
Samtidigt så för allt ont något gott med sig. Det kommer ordna sig till slut.
instämmer
Jag förstår faktiskt inte hur det gick till, mådde illa när de visade alla jublande SD-människor Förhoppningsvis blir deras tid i riksdagen kort och utan inflytande.
Det är jävligt, jävligt hemskt och mörkt det här. Men, märker du hur mycket ilska och frustration och kraft som kommer till följd av det här? Det är precis det vi behöver ta vara på, de där flodvågorna av frustration, för det är det som kan bli något stort och starkt, något som kan vända det här. Vi kommer segra till slut, det finns inget annat.
Varm kram <3 (och tack för dina guldkommentarer, fining)
det är vansinnigt...
usch.
och det hjärtat vill jag ha som stor stor plansch här hemma. åh.
Det är så sorgligt. Djupt sorgligt.
Jag är uppfostrad med "Blodet är rött och hjärtat sitter till vänster." Den devisen håller jag på.
Rasism och främlingsfientlighet är ALDRIG okej.
Jag tycker att det är fel att du säger att allt för många röstar efter plånbokens djup. Jag röstade på Alliansen men inte alls för plånbokens djup eller för pengars skull. Jag har växt upp i en medelklass-familj som inte har haft mer pengar än många andra, jag har aldrig haft mer saker eller finare kläder än någon annan. Jag har växt upp i en familj med föräldrar som i hela mitt liv jobbat nästan för mycket för deras eget bästa.
Har du inte tänkt på att jag, och kanske många andra röstade på ett parti i Alliansen av andra orsaker än pengar? Jag sparkar inte på folk som ligger ner, jag lever inte med "pappa betalar", jag är inte egoistisk, men jag tänker kanske annorlunda än du och antagligen många andra. Och det tycker jag inte du ska säga är fel, för det är rätt för mig.
Till Jenny: Vart i min text har jag påstått att det är fel att rösta blått? Och vart i min text har jag påstått att dina åsikter är fel? Du läser ord mellan raderna som inte existerar.
Att allt för många röstar efter plånbokens djup istället för hjärtats är min egen åsikt, som jag har all rätt att ha. Precis som att du har rätt till dina åsikter. Även om vi inte delar dem med varandra.
Jag har inget intresse av att starta en debatt här i kommentarsfältet på min ytterst personliga blogg. Känner du behovet av att ventilera dina känslor rekommenderar jag att du vänder dig till ett forum istället, tex. flashback.org.
Du är inte ensam om att ha en klump i magen. Har haft så svårt att sova sen valet. Det är hemskt.
Sedan tycker jag att det är märkligt att Jenny här ovan först läser mellan raderna och sen inte ens redogör för varför hon röstat blått. Kanske just för att de inte finns några argument för att göra det. Äsch, jag vill inte debattera i din blogg, det är inte det den är till för. Jag är glad att du och den finns och peppar i mörka tider. <3
åh jag håller helt och hållet med. man blir så less. (ps. min blogg handlar om sms som gör ont och som känns så förbannat mycket inuti, tror du hade gillat det! kram.)
Anonym: Det verkar himla fint, men du glömde att lämna din bloggadress!
Det är sorgligt och skamligt, vår klump kanske tar upp lika stor del av magen, kanske tynger den oss lika mycket. Jag har inte någon bra strategi för hur vi ska bekämpa detta, men vi ska klara oss, vi ska rädda alla andra!
Hej. Ida heter jag, en dagdrömmare i rosiga klänningar och trassligt hår med allt för många tankar som snurrar runt, runt i huvudet. Jag är förtjust i vemodig musik, fräknar, konst, doften av gamla böcker, kaniner, svartvita filmer, blåbär, vintageklänningar och sagor.
