Min pappa överraskade mig häromdagen med en sprillans ny muminmugg. Mörkt hallonrosa med en liten mymla iklädd snörkängor på. En himla fin present, som fick den stora orosklumpen jag gått omkring med i bröstkorgen den senaste tiden att upplösas något. Hur som helst. Just nu agerar den pennställ, men snart dricker jag nog blåbärssoppa ur den om mornarna.


My dad gave me this Moomin cup a few days ago, such a pleasant surprise!

Jag köpte en bok förra veckan som jag blev upp över öronen förälskad i. Detaljer hemma heter den och dess innehåll är så långt ifrån långrandig nordisk minimalism man kan komma. Varje uppslag är fullspäckat med färg och loppisfynd, och hela boken är som ett litet lyckopiller. Inte dumt!


Min favoritdel i boken är den med fotografier på arbetsrum. Jag blir smått galen av att se på alla fina skrivbord, proppfyllda pennburkar och snygga papperskorgar (!). Galen av inspiration, alltså.


Och vet ni vad? Prick en sådan här emaljmugg med en grön katt på ena sidan och en röd räv på den andra står i vårt kök. Den är min mammas, och hon har haft den ända sedan hon var ett litet flickebarn.


Längst bak i boken, där alla familjer som visat upp sina hem tackas, finns det en liten skiss av varje hus. Charmigt som tusan.

P.S. Hej alla nya besökare, vad roligt att ni har hittat hit! Jag hoppas att ni kommer att trivas. Puss hej.


I bought this splendid book last week, called Detaljer hemma (translates Details at home), filled with inspiration!

Precis här tänker jag spendera resten av helgen – i min varma säng. Är så fruktansvärt trött efter att ha stått upp i det där evinnerliga sorlet som blir på mässor hela dagarna. Och det värker oerhört i varenda kroppsdel. I synnerhet fötterna. Det är så att jag vill skrika rätt ut för varje fotsteg jag tar.

Men det är klart att det finns trevliga saker med att arbeta på mässan också. Som när man möter små damer som säger ”oh, vilka fina kläder du har på dig, visst hade du blommigt igår?”. Eller när söta personer kommer fram och hälsar på mig (förlåt om jag var lite seg ibland, men jag var så trött att ögonen gick i kors). Då är det bra fint.

Lite ordentligare blogginlägg kommer under den nästföljande veckan. Men först måste jag sussa sött.

Puss snark.


I'm so tired after working at Stockholm Furniture Fair this week. But I promise to publish some more enjoyable posts next week - after I got to sleep a little bit.

Idag är första dagen av fyra som jag ska arbeta i en monter på Stockholm Furniture Fair. Det är lite pirrigt och så, men det ska nog gå bra. Finast är ju i alla fall lunchrasterna, då jag får promenera omkring och titta på tjusigheter. Och handla trevliga saker för överkomliga mässpriser, som spexiga örhängen och sånt.

Om ni är där någon dag och ser en liten tös skutta runt och dela ut tidningar iklädd vippig kjol och jumperset så kom fram och säg hej vettja! Jag bits inte. Tummis.


I’m working at Stockholm Furniture Fair this week. If you're there and you see a girl dressed in a 1950’s dress handing out magazines, then that’s probably me.

- This is absurd. It's just a dog.
- Just a dog? Just? Porthos dreams of being a bear, and you want to shatter those dreams by saying he's just a dog? What a horrible candle-snuffing word. That's like saying, "He can't climb that mountain, he's just a man", or "That's not a diamond, it's just a rock”. Just.

Lika hjärtskärande fin varenda gång.


So heartbreaking and beautiful. Every time.

Minns ni den här väskan? Den som jag köpte för att kånka runt min kamera i. Min syster blev så avis på den att hon inte riktigt ville släppa den ifrån sig efter att hon fått titta och klämma lite på den.

Så när jag i november förra året hittade en väska som var nästan precis likadan som min kameraväska var jag såklart tvungen att köpa den till henne i julklapp. Och att den här väskan var mörkbrun och lite mer medfaren passade dessutom min systers smak ypperligt.

Förbaskat glad blev hon när hon rev upp paketet på julaftonsmorgon. Och det var ju det som var meningen.


Remember the bag I bought to use as a camera bag back in November? Well, shortly after that I found another vintage bag with very similar appearance, and so I bought it as a Christmas gift to my sister.
She was thrilled!

Alltså. Vad ska man säga? Vi har precis sagt adjö till januari och tagit klivet in i februari. Och även om det återstår hela tio månader och tjugosex dagar av år tvåtusenelva så vet jag att det här är en av de finaste böckerna jag kommer att läsa i år. För att läsa Vänta, Blinka är lite som att studsa mellan korta filmsekvenser som spelar upp ögonblick ur en bunt älskvärda karaktärers liv.

Man får följa Sigrid, litteraturstudenten som undrar varför sårbara kvinnor i böcker och filmer alltid har på sig för stora herrskjortor med nakna ben under. Regissören Linnea (en sårbar kvinna i för stor herrskjorta med nakna ben under) som tror att hennes nya film ska börja spelas in, men har fel man i taxin. Och Viggo, en nervöst lagd enstöring som läser Dantes Den gudomliga komedin och driver ett kafé i Bergen. Och så ytterligare en handfull udda personligheter vars liv vävs samman på de 264 sidor som utgör boken.

Efter dessa sidor har jag egentligen bara två negativa anmärkningar. Nämligen att det berättas för lite om Viggo (som jag blev smått förälskad i). Och att boken tog slut. Speciellt det sistnämnda kändes himla surt.


I read a wonderful book recently, Vänta, Blinka written by Gunnhild Øyehaug.