Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.


Spring till biblioteket, bokhandeln eller låna den av en vän som har haft den goda smaken att läsa den. Det blir din finaste marsbok. Tummis.


If you haven’t already read The Elegance Of The Hedgehog by Muriel Barbery, you really should do so. It’s wonderful.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Inga lattefärgade fondväggar eller stela gråa soffor så långt ögat kan nå.


Jag köpte en bok förra veckan som jag blev upp över öronen förälskad i. Detaljer hemma heter den och dess innehåll är så långt ifrån långrandig nordisk minimalism man kan komma. Varje uppslag är fullspäckat med färg och loppisfynd, och hela boken är som ett litet lyckopiller. Inte dumt!


Min favoritdel i boken är den med fotografier på arbetsrum. Jag blir smått galen av att se på alla fina skrivbord, proppfyllda pennburkar och snygga papperskorgar (!). Galen av inspiration, alltså.


Och vet ni vad? Prick en sådan här emaljmugg med en grön katt på ena sidan och en röd räv på den andra står i vårt kök. Den är min mammas, och hon har haft den ända sedan hon var ett litet flickebarn.


Längst bak i boken, där alla familjer som visat upp sina hem tackas, finns det en liten skiss av varje hus. Charmigt som tusan.

P.S. Hej alla nya besökare, vad roligt att ni har hittat hit! Jag hoppas att ni kommer att trivas. Puss hej.


I bought this splendid book last week, called Detaljer hemma (translates Details at home), filled with inspiration!
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Most of it has to be imagined. As it should be.


- This is absurd. It's just a dog.
- Just a dog? Just? Porthos dreams of being a bear, and you want to shatter those dreams by saying he's just a dog? What a horrible candle-snuffing word. That's like saying, "He can't climb that mountain, he's just a man", or "That's not a diamond, it's just a rock”. Just.

Lika hjärtskärande fin varenda gång.


So heartbreaking and beautiful. Every time.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Jag är världen. Men världen är inte jag.


Alltså. Vad ska man säga? Vi har precis sagt adjö till januari och tagit klivet in i februari. Och även om det återstår hela tio månader och tjugosex dagar av år tvåtusenelva så vet jag att det här är en av de finaste böckerna jag kommer att läsa i år. För att läsa Vänta, Blinka är lite som att studsa mellan korta filmsekvenser som spelar upp ögonblick ur en bunt älskvärda karaktärers liv.

Man får följa Sigrid, litteraturstudenten som undrar varför sårbara kvinnor i böcker och filmer alltid har på sig för stora herrskjortor med nakna ben under. Regissören Linnea (en sårbar kvinna i för stor herrskjorta med nakna ben under) som tror att hennes nya film ska börja spelas in, men har fel man i taxin. Och Viggo, en nervöst lagd enstöring som läser Dantes Den gudomliga komedin och driver ett kafé i Bergen. Och så ytterligare en handfull udda personligheter vars liv vävs samman på de 264 sidor som utgör boken.

Efter dessa sidor har jag egentligen bara två negativa anmärkningar. Nämligen att det berättas för lite om Viggo (som jag blev smått förälskad i). Och att boken tog slut. Speciellt det sistnämnda kändes himla surt.


I read a wonderful book recently, Vänta, Blinka written by Gunnhild Øyehaug.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


I should, perhaps, Madame, tell you a little more about myself. I am Hercule Poirot.


Den här vackra boken ligger tålmodigt och väntar på mig i min bokhylla. De gulnade sidorna med mörka bokstäver doftar svagt av någonting främmande. Kanske är det doften av dess förra ägares bokhylla som dröjt sig kvar. Då och då tar jag fram den och stryker med handen över det mörkblå omslaget, som pryds av en gyllene spindel i ett yvigt nät. Läser orden som guldbokstäverna bildar på den sneda bokryggen.

AGATHA
CHRISTIE

Döden
på Nilen

Och hoppas att insidan är lika fängslande som utsidan är.


This beautiful book, Death on the Nile by Agatha Christie, is patiently waiting for me in my bookshelf.

© Ida Sandgren, all rights reserved.


That was pure wild animal craziness


- Ash, I know what its like to feel… different.
- But I’m not different. Am I?
- We all are. Him especially. But there is something kind of fantastic about that isn’t there?

Så himla fin. Och rolig. Och fantastisk.

P.s. Dålig uppdatering pga. jul, nyår, arbetsvecka och datorproblem. Suckpuck. Mer finheter utlovas inom kort! Puss hej.


So pretty. And funny. And fantastic.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Det blir jul! Jag är utlessen på er och ert sovande och nu blir det jul precis när som helst!


Här är den lilla överraskningen jag nämnde igår. En sorts julklapp till alla fina flickor och pojkar och allt däremellan. De här sidorna är skannade ur Det osynliga barnet av Tove Jansson. Och de är hur bra som helst. Novellen heter ”Granen”, och mycket juligare än såhär blir det inte. Om ni klickar på bilderna blir de större, och lättare att läsa för er med lite tröttare ögon.

God jul på er!


These scans are from the book Tales from Moominvalley by Tove Jansson. Unfortunately, the text is in Swedish, but at least you can enjoy the pretty illustrations. Merry Christmas!
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Människor är alltid konstiga på något sätt


Idag skiner solen för första gången på länge. Både på den isiga vinterhimlen och inom mig. Och jag äter frukost i sängen, länge, länge. Smuttar på brännhett blåbärste och drar i raggsockorna. Läser finaste boken, långsamt, långsamt. Önskar att den aldrig ska ta slut. För den är ju så fin. Och så är det den sista olästa boken i bokhyllan.

Kan ni inte tipsa mig om böcker som är lite för bra för att vara sanna? Sådana där som får följa med på bussen, bion, sängen. Det blev så himla bra förra gången ni tipsade mig.


What books should I read? Tell me!
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Though he’d rather share a home with spiders and bats


Hoppas att ni har haft en fin helg. Eller förskräcklig kanske man bör säga, det är ju trots allt Halloween. Själv har jag fyllt helgen med många fantastiska Tim Burton-filmer, bland annat det sex minuter långa konstverket Vincent.

Kortfilmen handlar om Vincent Malloy, en sjuårig pojke som tror sig vara skräckskådespelaren Vincent Price, och förlorar sig i makabra dagdrömmar. Hela filmen rimmar och är ungefär såhär förfärligt fin:


“To escape the madness he reached for the door, but fell limp and lifeless down on the floor. His voice was soft and very slow, as he quoted The Raven from Edgar Allan Poe:

And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!”

Kika på filmen här. Det är en utmärkt söndagskvällssyssla!


Stills from the movie Vincent by Tim Burton.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


Om små, små troll med långa nosar och runda magar


Att jag tycker om muminböckerna är nog något som ni alla vet om vid det här laget. Och för ett tag sedan klickade jag hem den allra första sagoboken om mumintrollen, nämligen Småtrollen och den stora översvämningen. I den kan man läsa om hur det hela började, om dagen då Mumintrollet och Muminmamman träffar Sniff för första gången, om en försvunnen Muminpappa och om ett nybyggt hus i en mycket vacker liten dal. Även om sagan i sig är sådär mysig och trevlig som alla muminböckerna är, så är det illustrationerna som jag tycker allra bäst om. Små bilder på varje sida av översvämmade skogar, vingliga repstegar och långnosade mumintroll. Låt oss kika lite:


Hur fint som helst, eller hur?


About the book The Moomins and the Great Flood by Tove Jansson.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


På tal om Audrey


Sabrina är ju en rätt så fantastisk film. Med sin amusanta dialog, smått egendomliga karaktärer, vackra miljöer och underbara kläder. Och finaste Audrey, som pricken över i:et.

Hur som helst. Nu tänker jag gå ut och lägga mig i hängmattan igen och bläddra vidare i min bok. Det är ungefär allt jag gör nuförtiden. Läser, läser och läser. Rymmer till platser långt bort, i en helt annan tid och med helt andra människor. Just nu är jag i en liten by i 40-talets Frankrike, och här tänker jag stanna i 319 sidor till.

P.s. Ett litet grattis till Clara, som med kommentar nummer 24 vann utlottningen av den prickiga scarfen och de gamla hårnålarna. Hurra, hurra!



Stills from the movie Sabrina from 1954.
© Ida Sandgren, all rights reserved.


© COPYRIGHT
The copyright of all original illustrations, photographs and text on this site remains to Ida Sandgren. All rights reserved.


RSS 2.0