Här ser ni en rödhake. Men det är inte vilken rödhake som helst. Låt mig förklara.

När min mamma var liten tyckte hon väldigt mycket om sin farfar. Min mammas pappas pappa. Som alltid doftade av piptobak, hade gigantiska fötter och kallade gråsparvar för flygande råttor. Men rödhakar, dem tyckte denna piprökande farfar hemskt mycket om.

Och den här vintern har vi ständigt fått besök av en liten rödhake som vägrat flyga söder ut. Han sätter sig på den snöbeklädda trädgårdsstolen och kikar in genom fönstret. Länge. Tar sig något gott att äta vid fågelbordet. Och så flyger han sin väg. Tills han kommer på besök igen dagen därpå. Och efter ett tag började min lilla mamma säga att det var hennes farfar som var här och hälsade på. Såklart att det var.

Så jag bestämde mig för att teckna av farfar, rama in honom i en tjusig loppisram och ge alstret till min mamma i julklapp. Tillsammans med ett julklappsrim, som löd såhär:

Denna jul får du av mig ett blygsamt alster,
på en liten filur som äter kvalster.
En gammal vän du håller kär,
du blir så glad när han är här.
Utanför köksfönstret sitter han och spanar,
på sitt barnbarn och hoppas att hon anar.
Vem som är där på finbesök,
mitt i allt detta julestök.
Klappen blev mycket omtyckt. Och det här blev visst ett rätt så långt inlägg om en tecknad pippi. Men så kan det gå.


A drawing of a robin that I gave to my mother this Christmas.

Det var ju ett tag sedan jag visade er någonting som jag har ritat. Så idag bestämde jag mig för att skanna in några sidor ur min anteckningsbok. Och visa upp hur det kan se ut när jag använder mig blyerts istället för tuschpennor. Och tja, det var väl allt jag hade att bjuda på ikväll.

Puss hej.


Some drawings from my sketchbook.

...kan jag va' mig själv. Eller något i den stilen. Men idag ligger de hemma på hyllan, för det är grått och mulet. Suck. Så här ser de ut i alla fall. Mina solglasögon alltså.



A drawing of my sunglasses.

Det bor ett blåmespar i en liten röd stuga i vår trädgård. De ser ut ungefär såhär.



A drawing of the two blue tits that live in a tiny red cottage in our garden.

Jag är sjukt stressad nuförtiden. Jag har en milslång lista över saker som jag behöver ta tag i och för varje punkt jag bockar av uppstår minst fem nya. Ungefär. Det allra mest påfrestande är att jag måste leverera sjuttioelva kreativa, skickliga och helt fantastiska teckningar inom loppet av några få veckor. Och det får självklart min annars rätt så kreativa hjärna att kollapsa av prestationsångest och bli totalt urladdad på idéer.

Så. Vad tycker ni att jag ska teckna? Det kan vara allt mellan himmel och jord, och mer därtill. Hit me!

För att överleva lyssnar jag just nu på denna spellista på repeat:

Klicka på mina hanskrivna kråkfötter ovan så poppar Spotify-fönstret upp.

Florence + The Machine - Rabbit heart
Cat Power - Free
Yeasayer - Madder red
Laura Marling - Devil's spoke
Patti Smith - Land
PJ Harvey - Meet ze mostra
Bat For Lashes - Trophy
Fleet Foxes - Mykonos



A drawing I made a few days ago. And a playlist!

Teckningen ovan gjorde jag när jag var sex år gammal. Och jag tycker så himla mycket om den.

Annars har jag alltid haft så svårt att tycka om mina teckningar. Första veckan kan jag vara lite stolt och tycka att "det här blev ju rätt så fint ändå". Men efter ett tag kan jag inte låta bli att tänka "men vad sjutton, det här ser ju bara löjligt ut!" till och med om de teckningar som jag varit riktigt nöjd med för bara några dagar sedan.

Det är nog därför jag är lite feg med att visa upp mina teckningar här på bloggen. Just för att jag vet att jag kommer att vilja radera inlägget följande dag. Därför blir det mest små tuschkladd. Sånt som inte känns så seriöst, sånt som kan få vara lite småfult. Små bilder som inte tar mer än fem minuter att teckna. Fast jag egentligen gör så mycket mer utöver dem.

Men detta vingliga skelett tycker jag alltså fortfarande om. Trots att det var tolv år sedan jag gjorde teckningen. Och så är jag lite stolt. För att jag fick med alla lederna i fingrarna. Och kanske tycker jag så mycket om den för att den speglar en del av min personlighet så bra. För jag har alltid varit rätt så morbid av mig. Mörka sagor, rangliga skelett, melankoli och anatomiska hjärtan är någonting jag länge varit svag för. Så när mina klasskamrater i lågstadiet tecknade stora gula solar, regnbågar och glada familjer på rad tecknade jag skelett. När vi i mellanstadiet skulle pyssla ihop egna bilar av kartong, trä, klister och målarfärg var jag den enda som gjorde en likbil. Och när vi i högstadiet skulle läsa i dammiga böcker om friktion och andra tråkigheter satt jag längst bak i klassrummet och bläddrade fram till de sidorna i NO-boken som innehöll bilder på en hjärna i genomskärning.

Det kanske man inte kan tro om en tös som traskar fram på grusiga trottoarer i blommig klänning och rosett i håret.



A drawing of a skeleton I made when I was six years old.

Lite pinaler som låg på vardagsrumsbordet som jag tecknade av i ren tristess. Inget märkvärdigt.
Idag kommer min syster hem, då blir det kramkalas. Det var nog allt jag hade att säga för tillfället.

Adjö då!



Just some things on my coffeetable that I drew.

Idag drömmer jag om sommar, tårtkalas, varm sand mellan tårna, loppisar, jordgubbssaft, sommarstugan på Öland, picknickar och utflykter, hummelsurr och doften av solvarm hud.

Ungefär såhär känns det. ♥



Today I dream about summer, cake parties, warm sand between my toes, flea markets, strawberry juice, our summer house, picnics, buzzing bumblebees and the smell of skin warmed-up by the sun. It feels a little bit like this. ♥

Näe. Nu är jag less på det här. Kallt och grått och tråkigt och kallt och mörkt och kallt. Nämnde jag att det är kallt? Jag vill ha vår och solsken, fågelkvitter, bara ett par strumpbyxor och inga kappor. Glass som smälter på varm asfalt. Grus som knastrar under skorna. Tunna bomullsklänningar. De första vårfräknarna på nästippen. Och jag vill ha det nu!

Inspirationen tryter, och när den väl infinner sig tycks det vara omöjligt att föreviga den med kameran då solen för länge sedan sagt god natt. Det enda jag kan förlita mig på är scannern, och jag vet inte om ni blir uttråkade av mitt evinnerliga klotter.

För ett tag sedan påminde en söt bloggläsare mig om kategorin modehistoria, som jag påbörjade men sedan helt glömde bort. Är det något ni vill att jag ska fortsätta med? För jag vet varken upp eller ned längre. Eller i sidled heller för den delen. Åh.


Ps. Lyssnade på finaste Our house med Madness när jag tecknade den här färgglada gatan, syns inte det lite? Puss hej!



What do you want me to blog about? Tell me!

I slutet av förra veckan och början på denna målade jag en julkalender till en skolklass i skolan min mamma jobbar i. Tanken är att barnen ska göra egna luckor till den, som en liten bilduppgift. När jag skulle måla så fick jag ligga och kräla på golvet, då den är så stor att den inte fick plats på något bord (det är fyra stycken pappersark i A3 format som är hoptejpade på baksidan).

Himla ont i kroppen fick jag, först trodde jag att det bara var lite träningsvärk (det är ju inte varje dag jag står på knä på ett hårt golv och lägger all kroppstyngd på vänstra armbågen medan jag målar med höger hand). Men nu verkar det som jag åkt på vinterns första förkylning, med halsont, stela leder och konstant huvudvärk. Inte så kul. Speciellt inte då jag hade tänkt traska iväg för att vaccinera mig idag. Men nu får jag ju inte det. Surt.


Hur som helst. Julkalendern är målad med vattenfärg, tuschpennor och glitterfärg. Mycket barnsligare än så blir det ju inte! Men det var skönt, att kunna måla utan att tänka så mycket. Och utan att resultatet måste bli perfekt.


I caféfönstret finns ett pepparkakshus, lussebullar och annat gott. Och polkagrisstänger som inte fått sina röda ränder ditmålade, ser jag nu. Jaja. Så kan det bli.


Varje stad måste ju ha ett riktigt sjabbigt hak där farliga bovar och andra skumma typer kan dricka öl och spela poker. Såklart.


Och en natthimmel med glitterstjärnor.



An advent calendar I painted for the children in my mothers class (she’s an art teacher).

Idag har jag målat. För första gången på väldigt länge. Det gick bara åt helvete ett tag. Penslarna spretade åt fel håll och hur granna färger jag än målade med blev allting bara gråblaskigt. Men inte idag. Idag blev det midnattsblått, smaragdgrönt och eldrött. Penslarna var fortfarande lite bångstyriga, men jag ska nog tämja dem med.


I painted with my watercolors today.