Min pappa överraskade mig häromdagen med en sprillans ny muminmugg. Mörkt hallonrosa med en liten mymla iklädd snörkängor på. En himla fin present, som fick den stora orosklumpen jag gått omkring med i bröstkorgen den senaste tiden att upplösas något. Hur som helst. Just nu agerar den pennställ, men snart dricker jag nog blåbärssoppa ur den om mornarna.


My dad gave me this Moomin cup a few days ago, such a pleasant surprise!

Precis här tänker jag spendera resten av helgen – i min varma säng. Är så fruktansvärt trött efter att ha stått upp i det där evinnerliga sorlet som blir på mässor hela dagarna. Och det värker oerhört i varenda kroppsdel. I synnerhet fötterna. Det är så att jag vill skrika rätt ut för varje fotsteg jag tar.

Men det är klart att det finns trevliga saker med att arbeta på mässan också. Som när man möter små damer som säger ”oh, vilka fina kläder du har på dig, visst hade du blommigt igår?”. Eller när söta personer kommer fram och hälsar på mig (förlåt om jag var lite seg ibland, men jag var så trött att ögonen gick i kors). Då är det bra fint.

Lite ordentligare blogginlägg kommer under den nästföljande veckan. Men först måste jag sussa sött.

Puss snark.


I'm so tired after working at Stockholm Furniture Fair this week. But I promise to publish some more enjoyable posts next week - after I got to sleep a little bit.

Idag är första dagen av fyra som jag ska arbeta i en monter på Stockholm Furniture Fair. Det är lite pirrigt och så, men det ska nog gå bra. Finast är ju i alla fall lunchrasterna, då jag får promenera omkring och titta på tjusigheter. Och handla trevliga saker för överkomliga mässpriser, som spexiga örhängen och sånt.

Om ni är där någon dag och ser en liten tös skutta runt och dela ut tidningar iklädd vippig kjol och jumperset så kom fram och säg hej vettja! Jag bits inte. Tummis.


I’m working at Stockholm Furniture Fair this week. If you're there and you see a girl dressed in a 1950’s dress handing out magazines, then that’s probably me.

Jag är fortfarande en smula krasslig, och dessutom lite tjurig för att jag missat så mycket roligheter de senaste dagarna. Tur att det trillar ner fina saker i brevlådan, som ett vykort med en fulsöt 70-talskanin, som kan muntra upp mig. En annan fin sak som jag hittat i brevlådan den här veckan är en rosig vintageklänning med voluminös kjol och yvigt krås. Jag ska försöka ta några vettiga bilder på den, så ska ni få se. Till dess är en vanlig kanin (vanlig fast ovanligt fin) allt jag har att bjuda på.

Puss hej!


A cute postcard that I got in the mail earlier this week.

Sakta men säkert smyger sig våren närmare. Jag har försökt skynda på den lite genom att låta ett knippe tulpaner flytta in i sovrummet. Hittills har de fått stå orörda av en glupsk liten kanin, men vi får väl se hur länge det varar. Och så får mina virkade små vantar hänga med ett tag till. Det är ju trots allt nu när snön smälter undan som alla borttappade vantar börjar dyka upp.

Förresten har jag gått och förkylt mig. Rejält. Kroppen värker och det känns som om jag har en stor tuss stålull i halsen. Jag som absolut inte får bli sjuk. Inte nu. Det går bara inte. Suck. Jag får helt sonika försöka kurera mig med clementiner, varm choklad och fina tv-program med Hanna Hellquist som gör en alldeles bubbligt glad.

Och ibland måste jag hålla med Hanna. Det är jävligt tröttsamt att vara gullig och snäll. I alla fall när man är förkyld.

Puss hej.


Pictures of my bedroom window. I’m trying to speed up springtime with some flowers and bright colors.

”Allrakäraste Syster, ett måste du veta!”
Det gjorde så ont i hjärtat på mig just då.
”Nej”, sa jag, ”Jag vill inget veta.”
”Jo, ett måste du veta”, fortsatte Ylva-Li.
Då slutade blommorna att sjunga och träden att spela, och jag kunde inte mer höra bäckens melodi.
”Allrakäraste Syster”, sa Ylva-Li. ”När Salikons rosor vissnar, då är jag död.”

Text ur Allrakäraste Syster av Astrid Lindgren, fotografier tagna av min syster och mig.


A few photos my sister and I’ve taken of each other.

De kala träden runt huset viskar ilsket om nätterna och utanför köksfönstret har rådjuren och haren med det trasiga örat dansat i snön.  Innanför väggarna är det är mörkt mest hela tiden, men jag tycker om vad solen skapar när den väl kikar in genom glasrutorna. Isiga pastellfärger. Ljusblått, puderrosa och pärlemovitt.

Idag har jag och min ludne rumskamrat innesittardag. Vi dricker blåbärsté, skriver julklappsrim och hoppar i sängen. Vem som gör vad förstår ni nog själva. Imorgon ska jag nog kamma mitt nyfriserade hår, dra på mig snörkängorna och snurra en halsduk åtta och ett halvt varv runt halsen, för att sedan ge mig ut i snöyran för att införskaffa den sista klappen. Snart är det jul på riktigt.

Ps. Självklart är det Herr Muffin som skriver julklappsrim och dricker blåbärsté, och jag som hoppar i sängen. Någonting annat vore ju bara tokigt.


About whispering trees, a dancing hare with an broken ear, pastel colors and Christmas.

Måndagar har aldrig varit någon favoritveckodag för min del. Trista, gråa nuärhelgenslut-dagar. Därför brukar jag försöka hinna med så många tråkiga saker som möjligt på måndagar. Som att städa, exempelvis. Så att man får allt det där tråkiga överstökat, och resten av veckan har alla möjligheter i världen att bli fantastiskt fin. Fast lite trevligare blir ju städningen med nyfiket kaninsällskap. Även fast han mest är i vägen när han springer runt på sängen samtidigt som man försöker bädda den.

Hursomhelst. Stilige Oscar har fått flytta upp på väggen tillsammans med de andra tavlorna. Han verkar stormtrivas.

Men vem skulle inte det i sådant tjusigt sällskap? På en utriven sida ur en gammal Femina-tidning som var utom all räddning skådas Brigitte i ”Höstens sötaste skuttklänning”. Jag tycker det ordet är så himla fint. Skuttklänning.

De finaste kragarna hänger likt en ridå på teakspegeln. Tack vare dem har många tråkiga tröjor räddats från sitt grymma öde (närmare bestämt soptunnan).

Jag skulle gärna vilja visa er hela mitt rum, istället för små glimtar av det då och då. Men mitt i rummet står ett stort linneskåp som är målat i en färg som skär sig så hemskt mot allt annat. Under den där färgen skymtar man teakfaner, som jag väldigt gärna skulle vilja få fram igen, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga utan att skada den tunna faneren. Kanske har ni några tips eller erfarenheter att dela med er av?

Kramkalas.


Today I cleaned my room, and Mr. Muffin kept me company.

Jag har inte gått upp i rök, jag lovar. Jag har bara haft fullt upp med att virka vantar, promenera i skogen, äta kantarellsmörgåsar, besöka läkaren, streckläsa böcker och lyssna på regnet som smattrar mot fönstret. Och andra vardagliga saker.

Vi hörs snart igen. Tummis.


Sorry for the absence, but I've been busy crocheting mittens, visiting the doctor, reading books and walking in the woods.

Jag har, som jag nämnt tidigare, många fina saker som pryder mina sovrumsväggar. På en vägg trängs dessa vintageskatter, samtliga från slutet av 50-talet till tidiga 60-talet. Tyvärr används de här bakelserna rätt så sällan. Det är ju inte varje dag man går på bal och sånt. Men å andra sidan blir jag så hiskeligt glad av att titta på dem varje dag. Så det går väl på ett ut.


Some vintage dresses that adorn the walls in my bedroom.

Jag tänkte att det kunde vara bra att ha ett i reserv. Hängandes i en kedja runt halsen. Ifall att mitt egna går i kras.


I thought it might be a good idea to have one as a spare. Hanging in a chain around my neck. Just in case my own breaks.