Säg hej till min nya skjorta! Den är från 70-talet, men när man tittar på mönstret känns det lite som om man kliver in i en 50-talsglassbar och köper en stor glasstrut med tre kulor (en päron- och två hallonsmak). Nu har jag ju aldrig upplevt 50-talet på riktigt, och har alltså inte haft möjligheten att besöka en äkta 50-talsglassbar, så jag gissar hejvilt men ni förstår nog vad jag menar. Sen får jag dessutom ont i magen när jag äter glass, men det tror jag vi tar och skiter i.

Puss hej!


I love my new vintage shirt! It’s from the 1970’s, but looking at the pattern feels like walking in to an 1950’s ice cream bar and order a large cone with three scoops (one pear- and two raspberry flavor).

Spring till biblioteket, bokhandeln eller låna den av en vän som har haft den goda smaken att läsa den. Det blir din finaste marsbok. Tummis.


If you haven’t already read The Elegance Of The Hedgehog by Muriel Barbery, you really should do so. It’s wonderful.

Min gamla saxlampa i teak, som har saknat en lampskärm så länge att jag nästan skäms, har äntligen fått nya kläder. Eftersom inga nyproducerade skärmar föll mig i smaken, och jag aldrig hittade en som var tillräckligt nätt i andra hand-butikerna, så bestämde jag mig för att svänga ihop en egen.

Jag rotade fram en gammal spetsduk ur mina gömmor och doppade den i trälim utspätt i ljummet vatten. Sedan hängde jag den fuktiga duken över en uppochnedvänd kruka och formade den som jag ville ha den. När duken stelnat klippte jag ett hål högst upp och trädde på den på lampan, et voilà!


I made this lampshade for my vintage wall lamp by using an old doily I found in a drawer. It’s a really simple DIY project: I just mixed some glue with lukewarm water and soaked the doily in it. Then I turned a pot upside down and hung the doily over it, shaping it as I wanted it. When the doily was dry I cut a hole at the top and put it on the lamp. Done!

Ibland behöver man försvinna ett tag för att andas in, begrava ansiktet i en mjuk kanin, fundera över saker och ting och läsa fina böcker. Och andas ut. Men det bästa med själva försvinnandet är ju i alla fall att det blir så roligt att komma tillbaka. Så nu gör jag det.

P.s. Bekymra er inte över den melodramatiska rubriken, jag har bara lyssnat för mycket på Bowie.


Sometimes you need to disappear for a while to bury your face in a soft bunny, think about things and read nice books. And breathe. But the best part of disappearing is, after all, to come back. And today is the day to do so.

Min pappa överraskade mig häromdagen med en sprillans ny muminmugg. Mörkt hallonrosa med en liten mymla iklädd snörkängor på. En himla fin present, som fick den stora orosklumpen jag gått omkring med i bröstkorgen den senaste tiden att upplösas något. Hur som helst. Just nu agerar den pennställ, men snart dricker jag nog blåbärssoppa ur den om mornarna.


My dad gave me this Moomin cup a few days ago, such a pleasant surprise!

Jag köpte en bok förra veckan som jag blev upp över öronen förälskad i. Detaljer hemma heter den och dess innehåll är så långt ifrån långrandig nordisk minimalism man kan komma. Varje uppslag är fullspäckat med färg och loppisfynd, och hela boken är som ett litet lyckopiller. Inte dumt!


Min favoritdel i boken är den med fotografier på arbetsrum. Jag blir smått galen av att se på alla fina skrivbord, proppfyllda pennburkar och snygga papperskorgar (!). Galen av inspiration, alltså.


Och vet ni vad? Prick en sådan här emaljmugg med en grön katt på ena sidan och en röd räv på den andra står i vårt kök. Den är min mammas, och hon har haft den ända sedan hon var ett litet flickebarn.


Längst bak i boken, där alla familjer som visat upp sina hem tackas, finns det en liten skiss av varje hus. Charmigt som tusan.

P.S. Hej alla nya besökare, vad roligt att ni har hittat hit! Jag hoppas att ni kommer att trivas. Puss hej.


I bought this splendid book last week, called Detaljer hemma (translates Details at home), filled with inspiration!

Precis här tänker jag spendera resten av helgen – i min varma säng. Är så fruktansvärt trött efter att ha stått upp i det där evinnerliga sorlet som blir på mässor hela dagarna. Och det värker oerhört i varenda kroppsdel. I synnerhet fötterna. Det är så att jag vill skrika rätt ut för varje fotsteg jag tar.

Men det är klart att det finns trevliga saker med att arbeta på mässan också. Som när man möter små damer som säger ”oh, vilka fina kläder du har på dig, visst hade du blommigt igår?”. Eller när söta personer kommer fram och hälsar på mig (förlåt om jag var lite seg ibland, men jag var så trött att ögonen gick i kors). Då är det bra fint.

Lite ordentligare blogginlägg kommer under den nästföljande veckan. Men först måste jag sussa sött.

Puss snark.


I'm so tired after working at Stockholm Furniture Fair this week. But I promise to publish some more enjoyable posts next week - after I got to sleep a little bit.

Idag är första dagen av fyra som jag ska arbeta i en monter på Stockholm Furniture Fair. Det är lite pirrigt och så, men det ska nog gå bra. Finast är ju i alla fall lunchrasterna, då jag får promenera omkring och titta på tjusigheter. Och handla trevliga saker för överkomliga mässpriser, som spexiga örhängen och sånt.

Om ni är där någon dag och ser en liten tös skutta runt och dela ut tidningar iklädd vippig kjol och jumperset så kom fram och säg hej vettja! Jag bits inte. Tummis.


I’m working at Stockholm Furniture Fair this week. If you're there and you see a girl dressed in a 1950’s dress handing out magazines, then that’s probably me.